Det var drygt en vecka sedan jag har stickat klart min Tender, det tagit tid att tvätta, blocka och fota. Jag hade börjat den i början av september och jag tror att om jag skulle vara kanske 15 år yngre, så skulle koftan ha goda chanser att hamna i UFO-avdelningen. För den var riktigt tråkig att sticka, trots att modellen är fin (Kim Hargreaves, från hennes kollektion Nectar) och garnet... Jag älskar Rowans Kid Silk. Det här var en liten avstickare, Kid Silk Night, med en guldtråd, som jag köpt hos Maria på Garnkorgen. Kid Silk är helt enkelt drömmen i garnform. Så är det.
Men som sagt, slätstickning är inte min grej helt enkelt. Behöver mer krångel för att inte somna med stickorna i handen :-) Det var en riktig nöje att avsluta koftan. Så nu är jag väldigt nöjd - jag har en fiiiin kofta, lätt som ett moln, mysigt (och jag ryms i den). Har jag stickat fel storlek kanske? :-)
Klart att jag har fotat julklappsstrumpor som sonen fått. Som sagt, inget underverk, utan klassiska ribbade strumpor. Men sådana är ju bra att ha också!
Just nu håller jag på med Indigo som finns i Marianne Isager Japanese inspired knits, den som är på omslaget.
Tycker om modellen och behöver en sådan kofta att jag struntar i metervist med slätstickning. Jag håller koncentrationen uppe med alla ökningar och längtar till kanten med det vita mönstret. Trösten är också garnet - Indigo stickas med två trådar - en är spetstråd och en av mer sockgarnstyp. Jag har valt Kampes åskblå och Kauni marin, respektive. Båda införskaffade på Garnkorgen. Härligt färgspel, även om det är svårt att få till det bra på bild. Och garnet-det är så... skönt ulligt. Nice.